Det går jag igång på!
Heldag med tidig start idag! Avresan var, något sent, 06.21 hemifrån, tåget avgick 06.28, och målet var Straw City 09.27 där min partner in crime även idag plockade upp mig. Tur var ju det, för det regnade även idag.. suck. HELA, och jag menar verkligen hela, dagen tillbringades på Eleiko med utbildning om PT-verksamhet. Guuud så intressant tänkte jag först, och det var det. Men inte när jag insåg att detta häfte med pp-slides (som vi trodde enbart var för förmiddagen) var vad vi skulle gå igenom mellan 9-17, då var det inte lika roligt längre. På odräglig skånska drogs allting smärtsamt långsamt. Skäms inte för att erkänna att jag nästan satt å nickade till emellanåt. Det sliter att vara pendlare! När en punk på en slide med kanske tio punkter, tar cirkus en halvtimme, ja då känner man verkligen att den mentala styrkan är körd i botten! Varför kan vi inte vända blad snart?!? Usch säger jag bara, den förre snubben vi hade de första gångerna var betydligt bättre, mer organiserad, pedagisk och framför allt rättfram i sin framställning. Och till råga på allt var vi klara 16.05 (efter en lång ström av smått löjliga och patetiska frågor, vi hade ju faktiskt precis ägnat HELA dagen åt just detta!) och mina alternativ på tåg hemåt till Liveridge var 16.02 eller 18.02. Jippie! Eller inte. Åkte med my partner in till centrum och strosade där en timme, för att sedan ge upp att försöka kämpa emot axelsmärtorna, och gick å köpte mig en glass. Placerade mig på en bänk på torget utanför röda kvarn (om jag inte minns helt fel!) och njöt en stund. Det blåste dock en del, folk stirrade lite där jag satt med min glass. In your face tänkte jag då. Om jag vill jag vill ha glass så köper jag glass. Det är faktiskt maj månad. Begav mig långsamt mot stationen och satte mig för att vänta på tåget. "Bara" 30 minuter kvar.. RIngde durkslaget, hon var på maxi med 2626. En inte allt för ovanlig företeelse. En av parterna önskar nog iofs att så vore fallet =) Läste hela vägen hem (läste hela vägen ner med. hann hela 100 sidor på nervägen) och nu är det nog ca 15 sidor kvar i Livstid (Liza Marklund). Den har väl varit sådär, men som med alla de där böckerna så vilar något magiskt över dem så att det är smått omöjligt att lägga undan boken innan den är slutläst.. Skumt. Nu är jag hemma iaf och väntar på att durkslaget skall dyka upp. Jag lyckades ju inhandla en snögger väska till henna att ha på bröllopet.. jag är den bästa på att handla väskor! =) Nä, nu = MAT!




over and out




over and out
Kommentarer
Trackback